Hedvig Eleonora av Holstein-Gottorp, född 23 oktober 1636, död 24 november 1715, var svensk drottning och riksföreståndare, dotter till Fredrik III av Holstein-Gottorp och Marie Elisabeth av Sachsen och gift i november 1654 med Karl X Gustav. Hon var med honom i Polen 1656 och i Danmark 1658. Hon var Sveriges drottning i sex år, men de facto "första dam" till sin död 1715, i femtiofem års tid. Hon blev änka 1660 och levde som änkedrottning i ytterligare 55 år. Kung Karl II av England friade till henne något år efter makens död, men hon tackade nej, med den formella motiveringen att hon önskade vara sin döde make evigt trogen. Hon satt i förmyndarregeringarna för både sin son Karl XI och sin sonson Karl XII, 1660-1672 samt 1697, och sedan i rådet 1700-1713, men hade i verkligheten aldrig så mycket att göra med politik, utan var nöjd med att formellt presidera över regeringen och hovet som monarkins symboliska överhuvud och representant. Hon stödde dock den profranska och antidanska policy som fördes av regenterna. Hennes son var djupt beroende av henne i hela sitt liv; då han blev gammal nog att sitta med vid regeringens sammanträden, talade han inte direkt till ledamöterna, han viskade i stället vad han ville veta till riksänkedrottningen, och Hedvig Eleonora frågade sedan regeringen med hög röst vad han ville veta. Då sorgeperioden formellt bröts år 1663 var hon värdinna för omfattande festligheter, och det var i hennes namn Sveriges första fasta teater öppnades i Stora Bollhuset och Lejonkulan 1667. Hedvig Eleonora, "Riksänkedrottningen", hade en dominant och temperamentsfull personlighet och dominerade det svenska hovet totalt fram till sin död. Även efter sin sons giftermål 1680 och fram till sin död 1715 var hon den verkliga drottningen och behöll sin position som "första dam"; sonen kallade henne "drottningen" och sin fru för "min fru". Under stora nordiska kriget var hon 1700-13 representant för kungen, men intresserade sig inte heller nu mycket för politik- vid audienser för utländska sändebud kunde antingen "moltiga" eller gapskratta åt dem. Hon intresserade sig för kortspel och arkitektur. Hon kunde spela kort till inpå småtimmarna. Drottningholms slott samt Strömsholms slott påbörjades av henne. Vid båda slotten lät hon anlägga stora parker i tidens stil.  Related Paintings of hedvig eleonoras :. | Concert on a Balcony sg | Summer Morning | Marriage of the Virgin (mk08) | Education is Everything | Arab or Arabic people and life. Orientalism oil paintings 186 |
Related Artists:
Gustav Adolph Hennig
Gustav Adolph Hennig (1797-1869)Professions: Historical-scenes painter; Porträtmaler; Miniature painter; Etcher; Lithographer.
gabriele munter
Gabriele Munter (1877 - 1962) was a German expressionist painter who was at the forefront of the Munich avant-garde in the early 20th century.Gabriele Meenter was born in Berlin and showed an interest in art from a young age. She received private tuition in drawing and attended the local Women Artists School, as she was unable to enroll in the German art academies because she was a woman. Meenter left Berlin to attend the progressive Phalanx School in Munich. There she studied sculpture, printmaking and painting and in 1902 began a very intimate and personal relationship with the School director Wassily Kandinsky; they were later engaged to be married. In 1911 they founded the avant-garde expressionist group known as Der Blaue Reiter (The Blue Rider) group.During World War I the couple left Germany to take refuge in Switzerland, but since Kandinsky was Russian he was forced to return to Moscow in 1914. He divorced and remarried while in Russia and never saw Meenter again. She returned to Germany following the war but was relatively inactive in the arts again until the 1920s. During World War II she hid Kandinsky works and those of other members of the Blue Rider from the Nazis. She died in 1962 in Murnau am Staffelsee.
Georges de Feure
1868-1928 French designer and painter. Son of a Dutch architect and a Belgian mother, he started out as an actor, costumier and then interior decorator in Paris. In 1894 at the Galerie des Artistes Modernes he exhibited watercolours and paintings of a moderate Symbolist style, typically depicting women in a manner reminiscent of Aubrey Beardsley work. Capturing the essence of the feminine spirit became his trademark. With Eugene Gaillard and Edouard Colonna he was selected by Siegfried Bing, founder of the Galeries de l Art Nouveau, to design rooms for his Pavilion Bing at the Exposition Universelle, Paris (1900). De Feure carpets, glassware and furniture designs for the boudoir and toilette were based on the theme of woman, emphasizing delicate lines and elegant sensuality. He later left Bing gallery and, as an independent designer, created vide-poche furniture, which contained hidden marquetry compartments. This furniture suggested notions of secrecy and coquetry, themes that de Feure pursued throughout his career.